Att känna allting så starkt som jag gör är – vad jag förstått från min omgivning – inte så vanligt. Jag har hela mitt liv fått kämpa med att få andra människor lika glada och entusiastiska som mig över saker som ska hända. Alltid haft svårt att koncentrera mig om någon i min omgivning behöver minsta hjälp. Dessutom får jag lätt hjärtklappning och känner extremt obehag om jag inte är överens med dom jag älskar. Det tar upp hela min värld. Blockerar alla mina sinnen. Allt måste ordnas direkt. Och allt kan lösas med omtanke, kärlek och en öppen dialog. Jag känner det i hela min kropp – hela tiden. Denna känsloström, som alltid leder mig, har tillåtit mig att älska utan gränser. En sådan kärlek så stark att det känns som att jag flyger över alla andra. Att få den människan att må bra är det enda som betyder någonting för mig. När jag känner den kärleken blir jag aldrig trött och dagarna får alldeles för få timmar. Detta leder även till att känslan av att tvingas vara ifrån den som skapat kärleken är fruktansvärd. Att sakna så starkt som jag tvingas göra känns som knivar i hela bröstet. Knivar som skär från halsen ner mot bröstkorgen. Tiden står still. Huden på överarmarna domnar bort och strömmar av ostoppbara tårar som rullar ner för mina kinder. Jag känner hur blodet pumpar runt i kroppen. Snabbare än vanligt. Att inte få vara med den jag önskar får hela mitt system att gå sönder. Jag är stark som människa men jag är inte starkare än mina känslor. 

Att känna allt så fruktansvärt starkt är min största gåva och min värsta fiende.

You might also like

Caroline Roxy - Contact Caroline Roxy - Happy birthday Sponsored - Like a Halloween Quueen Caroline Roxy - Aurora Sponsored - Dagens mest populära kampanjer Sandra Lindahl - Wanties!!
  • Petra

    I feel ya! Samma lika för mig!

    Kram på oss!

  • m

    Hej.
    följer inte din blogg och har aldrig gjort, visste inte vem du var förens typ 2 veckor sedan. Men är kompis med Madeline och såg att du hänger med henne och klickade in. Hittade din flik livsglädje och tankar. Och nu kan jag säga att jag kommer följa din blogg oavbrutet. Du gör allt som jag aldrig vågat men försöker börja våga i dagsläget, prata psykiska känslor offentligt. Lider av grov panikångest och adhd så det här med att du skriver att känna så starkt av allting du är inte ensam. värsta känslan är den där hjälplösheten när tex ngn man älskar bara ska gå ifrån en för att göra något annat. Men den där saknaden och hjälplösheten man känner går inte beskriva för ngn som aldrig känt den. De tycker man är löjlig och att man ska vara stark och inte behöva någon. Men det är inte ATT man behöver personen egentligen vet jag inte vad de är. men aa det jag egentligen vill säga är tack för att du skriver om det offentligt och får oss som är likadana att vi inte är ensamma om det och inte är några miffon för att vi känner som vi gör. Önskar dig all lycka i livet och önskar dina framgångar det bästa!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *