Häromdagen var jag och handlade med min lillasyster. Hon heter Bella och är 12år gammal. Vi gick och skojade massor och skrattade och plötsligt sa vi någonting som fick mig att brista ut i gapskratt. Då hände det: En man, säkert 35-40år, gör en irriterad, ful grimasch bakom min rygg mot sin fru. Lilla Bella såg det och berättade det för mig. Hon blev så upprörd att någon ville mig illa. Men jag är så himla van. Jag har alltid skrattat och pratat högt. Jag känner inte att jag har någonting att be om ursäkt för. Men det har, så länge jag kan minnas, retat gallfebern på folk. Eller män mestadels. ”Man hör dig ända från korridoren” och ”Vi ska trycka upp tröjor där  det står ‘jag har tinitus, för jag går i Lisas klass‘” fick jag exempelvis höra under min skolgång. Varför är det okej för killarna att stoja och skratta men inte för mig?
Jag har alltid varit en fri själ som gör som det känns med Pocahontas som ledande stjärna. Mina föräldrar har låtit mig vara mig själv och jag antar att det är få förunnat eftersom så många tycker att min personlighet är överspelad fast jag anser själv att jag är fri och helt naturlig.

Jag önskar att fler flickor vågade gå på känsla, skratta ashögt och säga ifrån när någonting känns fel. Jag träffade en 14-årig tjej igår på min turné med Svenska hjältar som berättade att en kille i hennes klass sagt att hon har håriga armar. Hon rakar armarna idag och vågar knappt ha t-shirt på sig i skolan. Jag berättade för henne att han inte ens fått hår på snoppen och att det säkert skapar panik inom honom. Hon skattade så tårarna sprutade och tandställningen gnistrade. Vi ska inte lyssna på andras elaka åsikter om oss, deras åsikter om dig är nästan utan undantag osäkerheter inom dem själva. Glöm aldrig det <3

Självklart ska man inte störa på opassande platser eller ta så mycket plats att andra inte får höras, det är jätteviktigt för mig att allas åsikt och känsla får komma fram, men när jag är glad då skrattar jag. Ohämmat. Och det kommer jag fortsätta med.

skratt

skratt2

En ganska märklig sak i det här sammanhänget är att jag märkt att mitt ohämmade sätt ofta ger mig fördelen att få manliga vänner och bli accepterad socialt i killgäng. Ibland kan det ta lite tid eftersom många män är ovana vid mitt sätt. Men vissa behöver bara mer tid att vänja sig – så ge inte upp! Och var dig själv – jämt.

You might also like

Paulina Danielsson - JFR BYGISELA - BÖRJAN PÅ NÅGOT NYTT.. Josephine Qvist - NI KAN NUMERA KALLA MIG FÖR CLINIQUE AMBASSADÖR Josephine Qvist - LÅG DÄR MED FIFFIN I VÄDRET Sponsored - Dagens mest populära kampanjer Sponsored - Frossa i lyxiga varumärken, till galen rabatt!
  • Netasha

    This is awesome and I can totally relate! I’ve always been considered ”too much” I have even lost friends because they said and I now quote ”I’m too hard to keep up with ” Wtf haha oh well it is what it is I will not tone down because someone else can’t ”keep up” <3

  • Anna Selander

    Haha that’s me as well. 😉 / Anna

  • Eli

    Keep on going! Du är grym och en fantastisk förebild för unga tjejer!!!
    /Mamma till en 15-åring

  • Snigdha

    Känner igen mig i det du berättar och har likt dig också haft enklare att få manliga vänner eller blivit välkomnad i ”killgäng”. ”Du tar för mycket plats” är också en klassiker XD

  • tgus

    det ska du fortsätta med är alltid kul o inspirande med glada tjejer !! 🙂

  • CAROLINE

    Bra! När jag var yngre försökte jag bli mer tyst och tillbakadragen, såå svårt! Förändra den man faktiskt är. Idag tycker jag att min personlighet är awesome, jag är rolig, orädd och gillar att stå i centrum. Tycker någon att jag är dryg så är det deras problem, inte mitt.

    ps. du är så snygg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *